IK Tomtberga

Vi startade inte matchen direkt övertygande utan KTH hade det mesta. Vi var inte riktigt vän med bollen utan den studsade lite hit och dit men aldrig direkt vår väg. KTH tar också rättvist ledningen, men vi lyckas kvittera. Med någon dryg minut kvar av perioden gör Claes en prakträddning och med några sekunder kvar gör vi mycket vackert 2-1. Vackert som sagt, men knappast rättvist. Det som känns bra när vi går in till periodpaus är att vi i alla fall har en bra trend. Vi är spelmässigt på väg uppåt och inte nedåt.

Andra perioden blir både mycket jämn och välspelad. Kvalificerade målchanser finns åt båda håll. Den jag minns bäst för vår del är nog Löfgrens öppna mål. Men man kan inte begära att en enbent kille som spelar i shorts för första gången ska kunna sätta den. Alternativt kan man läsa meningen innan som att deras målvakt gjorde en skitbra räddning. KTH:s bästa målchans spelade de sig till mycket vackert men den avslutades med att deras kille som också i prinip hade öppet mål skjuter 3 meter utanför. Förutom dessa chanser fanns det ytterligare chanser åt båda håll. Lite typiskt att det mål som görs kommer till på någon sorts halvchans där Henke med ryggen mot mål sopar till bollen med en backhand och den studsar in. Inte matchens vackraste mål, men ett av de skönaste eftersom det återigen kommer till i slutet av en period och dessutom betyder tvåmålsledning.

Tredje perioden inleds med att Tomas Norremo trycks genom sargen och är nära att klistras upp likt ett frimärke i kortväggen. Åtgärd? Vi fick i alla fall frislag. Ofattbart att det inte var minst 5 minuters utvisning på den. Domarna hade hela tiden haft en hög nivå och i tredje visade det sig att den varit allt för hög. Tomas N var inte den enda som fick smaka på hur det känns att flyga över sargen. Tomas Jonsson gjorde honom sällskap – denna gång utan att vi ens fick frislag! Situationen fortsätter med att Matte hoppar över sargen och skäller ut domaren. Om det är detta som leder till att redan utvisade Tony får 2 + 10 eller om han möjligen sa något från utvisningsbänken kan inte jag svara på. Jag konstaterar bara att Tony tar sitt ansvar och tar greppet om utvisningsligan med 14 utvsiningsminuter i denna match. Å andra sidan tog han också sitt ansvar med ett mycket snyggt mål fram till 4 – 1. Spelet böljar åter lite fram och tillbaka och Perre visar hur man på ett effektivt sätt skymmer målvakten så att utespelarna kan skjuta mål. Synd bara att det var vår målvakt han täckte och deras utespelare som sköt. 4-2 är ett faktum trots att jag hinner få fingrarna på skottet. Mot slutet lyckas vi återigen med ett sent mål. Matte krigar fram en boll till Anders Svensson som blir fri och sätter dit 5-2.

Sammanfattningsvis en ganska bra match som jag dock tycker blev onödigt tuff, dvs. fysiskt tuff. En bra insats över lag. Som målvakt måste jag ge ett extra plus till försvarsspelet. Det är inte bara min förtjänst att vi bara släpper in 2 mål i denna match.

/Claes

Sköndal - IK Tomtberga

Som vanligt är vår medelålder cirka 13 år äldre än motståndarnas. Som vanligt får vi återbud och tvingas ändra. Denna gång behöver vi ringa in en halvkrasslig debuterande Calle kvällen innan, då med löfte om att spela lite mindre. Nya återbud gav inget utrymmer för det utan det blev en 3×20 minuters premiär.

Vi börjar matchen kanonbra. Redan i första bytet stänkte Jonsson in 1:an, via hans patenterade köksväg. Faktum var att det var tredje chansen i första bytet som resulterade. Variationen mellan ena kedjans 2-2-1 (Jonsson, Henke, Björn) och andra kedjans mer klassiska 2-1-2 (Tobbe, Anders N, Calle) ställde till problem för Sköndal. Vi snodde otroligt många bollar och skapade mängder av chanser. 2:an och 3:an kom också via Anders Nybergs klubba båda gångerna. Skott utifrån efter att vi vunnit bollen högt upp i banan. Även 4:an kom. Denna gång via en annan styrka hos IK Tomtberga. Vi behövde hela 43 sekunder på oss i Power Play denna gång innan Perre kunde sätta fyran i halvöppen kasse, delikat framspelad av Anders Nyberg igen. Tyvärr så kommer Sköndal igen mot slutet och får ett slumpmål. Dessutom slarvar vi sen direkt på tekning och Sköndal drar upp en zorro i krysset. Snyggt men slarvigt av oss. Vips så stod det 4-2 till oss, i underkant efter första perioden.

Till andra perioden hade Sköndal fått ordning på sitt spel och vi gick ner i prestation. Andra perioden blir tråkigare med färre chanser. Sköndal får in ännu en reducering innan Jonsson kunde peta in sitt andra efter en långpassning från Perre. 5-3 efter andra var nog fortfarande i underkant, inte minst med tanke på Henkes två chanser. Den ena gick stolpe. stolpe målvaktens rygg innan den dansade på målinjen ett tag, den andra gick under målvakten och la sig mer eller mindre på mållinjen innan det rensades bort. Nåväl, trots dåligt spel kändes det som om vi hade kontroll.

Tredje perioden blir ännu sämre från vår sida. Utvisningar stör. Skador stör, både Jonsson och Anders Nyberg är i perioder borta från matchen. Vi går ner på tre backar och går tillbaks till 2-1-2  i båda kedjorna. Trots det så lyckas Sköndal reducera och kvittera. 5-5 målet kommer 4 minuter innan matchslut. Dom är nog bättre än oss i tredje men sett över hela matchen tycker inte jag det är orättvist när Jonsson avgör matchen mot slutet. Vi vinner boll vid halva och spelar fram den längs kanten. Jonsson vinner bollen igen efter en duell och kliver in i banan och sveper upp 6-5 målet i taket bakom en frustrerad målvakt. Matchuret står då på 19:50. De sista tio sekundrarna av matchen lyckas vi dra på oss två utvisningar så de sista fem spelas av i 3 mot 5 spel. David, Tony, Perre och LO har dock spelat stabilt (nästan) hela matchen, så dom, assisterade av Björn vid det tillfället, lyckades hålla ut utan större problem. Cred till Classe i mål också. Som vanligt överglänser han motståndarnas målvakt med råge. Gammal är äldst.

Tre uddamålsvinster på fyra försök är en bra start på serien. Endast obesegrade Tumba har blivit för svåra. Det ser lovande ut inför resten av säsgongen, även om många tuffa matcher återstår.

/ Captain

Säsongen är i full gång och vi har redan efter fyra spelade matcher inkasserat tre stycken segrar. Inte för att vi hade räknat med mindre, men det är alltid trevligt att få en bekräftelse på att vi faktiskt är ett extremt vältränat och konditionstarkt lag som har mycket innebandy i oss.

Vi har ett antal nya lirare i truppen och snittåldern har sjunktit drastiskt sedan vi i år har tagit in ett barnbarn till en av våra äldre spelare. (Nåja, Junis-Henke skulle mycket väl kunna var det iallafall)

Den 5:e December är det dessutom Julfest för 19:e året i rad. Ja, ni läste rätt. 19 stycken mysiga, trevliga, gemytliga julfester har IK Tomtberga bjudit in till genom åren. Ni finner inbjudan på denna sida under “fliken” julfest. Se till att anmäl er i tid medans det finns platser kvar.

Så, om ni har en stund över på helgerna bör man passa på att komma och titta på våra familjevänliga tillställningar i Tomtbergahallen. Se spelschemat för närmre detaljer

Ha det gott och en trevlig höst på er

Oavgjort igen. Men denna gång på bortaplan mot seriesegrarsugna Högdalen får anses vara helt ok.
 
I första perioden är vi riktigt tända och tar för oss en hel del. Hela perioden är ett sorts ställningskrig där vi ligger väldigt rätt defensivt, och vänder helt ok. Högdalen har väl 66% boll eller nåt, men vi gör enda målet (Jonsson efter en trevlig indianare) och vi har en i både stolpen och ribban. Högdalarna lyckas få ihop tre utvisningar efter rätt hårt spel vilket mycket beror på att vi för upp boll lite bättre än vi gjort ett par matcher. Men om vårt power play på sistone varit hafsigt, var det nog obefintligt idag. Endast ett av tre pp var ok, med bra chanser och fina räddningar av deras keeper. I de andra två fick Classe fler frilägen emot sig än vi hade passningar inom laget ungefär. Sammantaget var det en skum period med alla utvisningar och det var rätt uppenbart att Högdalen hade mer att ge. Men vi var rätt tända och kände att vi hade en bra chans att ta en skrälltrea.
 
Andra perioden blev vi helt körda av banan. Högdalen utklassade oss totalt första 15 minuterna med ett furiöst tempo både offensivt och defensivt. Och till skillnad från vissa andra lag i den här serien som försöker dra upp tempot när de spelar dåligt var Högdalen tillräckligt skickliga för att hålla bra kvalité på passningsspelet och löpningarna också. Vi var inte ens direkt dåliga, men HAIS var verkligen tända. Men ni har sett det förr, och det hände igen - trots att vi nog inte hade bollen alls under kontroll hela perioden i princip blev periodsiffrorna.. .. ..2-2! Makalöst orättvist sett till spelet, och makalöst kul att se. Det gäller att göra mål också (Jonsson igen och Matte förresten). Och Classe har varit riktigt bra hela året, men idag var han ännu bättre. Dessutom var våra backar hetare framför mål än på länge. Oavgjord period och ledning med uddamålet för oss inför sista således.
 
I tredje kvitterade Högdalen tyvärr ganska tidigt. Man såg dock att de inte hade samma ork kvar som nyss, men det hade väl inte vi heller så spelet blev mer böjlande efter detta. Vi hade alltså till slut fått matchen dit vi ville. Hawaii-bandy rådde och det innebar som brukligt att Matte petar in en boll efter ett tag. 4-3 och 12 minuter kvar. Här avgörs matchen lite grann. HAIS - Classe - bataljen pågår för fullt, men vi har två-tre riktigt bra lägen att sätta en påse till. Tyvärr blir Nypan jr återigen troligen felaktigt bortdömd när han gör mål liksom förra veckan. Dessutom har vi två skott i ribban till. Till slut orkar vi istället inte stå emot och de gör ett riktigt snyggt mål och kvitterar till 4-4. Resultatet står sig matchen ut.
 
Sett till bollinnehav och spel i offensiv zon ett orättvist resultat såklart, men HAIS hade ett väldigt krångligt spel som de själva hade svårt att få till riktigt bra avslutningar med. Det är nog ingen slump att de gjort färre mål än de andra topplagen. Själva hade vi ju dessutom oftast ledningen och en hel del bollar i målställningen och hade verkligen kunnat vinna, så oavgjort var egentligen ändå inget rån. Negativt med matchen var kanske att vi har fortsatta problem med vårt kära power play - Björne kom tillbaka - och att vi saknade en hel del snack från backar och centrar på forwards i defensiven. Vi måste kunna styra det där bättre. Men matchen känns totalt sett som en bra match, med bra organisation bitvis och bra kämpaglöd. Dessutom har vi verkligen varit disciplinerade på att inte slå idiotpassningar från hörnen som leder till kontringar i år. Toppen! Ett extra plus till backarna som tog för sig bättre där bak, men framför allt till Classe som verkligen lyft oss och sig i år.
 
Mjau.
 
//ALi

Ouvertyren börjar som vanligt. Jag släntrar dit lite sen till samling, möter hela motståndarlaget som är ombytta hela bunten och ute och spelar fotboll. Väl inne i hallen märker jag såklart att jag ändå är först på plats. Förvisso helt rätt för vår image som mysigt gubbgäng, men kanske börjar vi bli lite väl sena till matcherna? Speciellt som många kommenterade att vi hade så god tid att värma upp på. Nåja, alla var ju på plats med två minuter till matchstart i och för sig.
 
Första perioden är annars helt okej spelmässigt. Vi är hyfsat heta i början av matchen, eller möjligtvis är det bortalaget som är lite sega. I sådana matcher brukar vi gå ifrån med ett par mål som vi sedan bevakar resten av matchen. I den här matchen får vi däremot inte in den i kassen. Delvis beror det nog tyvärr lite på att det är lite rörigt innan match när vi inte riktigt vet vilka som är på plan i tid faktiskt. Men å andra sidan var motståndarnas keeper het som en pistol i början av matchen också. Perioden slutar 0-1, vilket var ett rätt märkligt resultat med tanke på hur matchen sett ut.
 
Precis i början av andra perioden snappar Nyberg junior upp en indianare och kvitterar matchen i alla fall. KTH hade redan i slutet av andra perioden börjat tända till och höll ett riktigt frejdigt tempo, vilket lett till en hel del hopslag från båda sidor och en del knuffandes. Av rätt dunkla skäl får nu KTH fyra utvisningar mer eller mindre på raken. Kanske var de flesta av dessa av goda anledningar, men 5-0 i utvisningar till bortalaget fram till dess var totalt sett en rätt skev utvisningsandel. Nåja, synd att klaga. Tyvärr har vårt gamla adelsmärke power play varit riktigt hafsigt ett par matcher nu, och inte var det mycket bättre här. Först på den sista av dessa utvisningar kunde vi trycka in bollen efter att motståndarna lämnat undertecknad fri i slottet. Nog för att jag brukar missa ändå, men här fick jag till och med slå in returen i lugn och ro. Men ack vad lyckan var förgänglig denna afton! Två minuter senare hade KTH både kvitterat och gått upp i ledningen efter rätt tamt försvarsspel från vår sida. Återigen gick vi till vila med uddamålsunderläge. Återigen kändes det som att vi snarare borde leda med ett par mål.
 
Även i början av tredje perioden kvitterade vi matchen. Norremo zorrade upp den i kryllan efter en soloräd (närå, men det hade varit snyggt om han hade gjort den till slut). Lite senare tog vi faktiskt också ledningen för första gången i matchen när Matte tryckte dit den. Nu kändes det egentligen som att vi kunde gå ifrån i målprotokollet, och vi fick också en del lägen. Tyvärr var motståndarna rätt vältränade och tappade inte alls lika mycket ork som oss och när de gick lite på chans i sina stötar så skapade de också lägen. Hade vi gjort mål här hade vi nog vunnit, och tyvärr gjorde Nypan jr också ett som domarna dömde bort rätt tveksamt. Tyvärr drog sedan KTH det längsta strået med ett snyggt skott. Med halva sista perioden kvar stog det 4-4. Och nu följde kanske den enda period som KTH var bättre än oss. Båda lagen hade chanser, men bortalaget hade helt klart mer spring i benen och försökte stressa fram misstag. Dessutom fick Jonsson både en märklig utvisning och en stukning i foten, vilket gjorde att de flyttade upp än mer. Dessutom var det tydligen okej att kasta in Anders i seket och Lindgren in i handbollsmålet ett par gånger. Men då gick det som det brukar – vi gjorde mål istället. Det var knappast årets mål, och än idag tvistar de lärde om Henke verkligen gjorde mål, eller om det var självmål. Mål var det hursomhelst. Och 4 minuter var det kvar. Och spelet var egentligen rätt lugnt och inget hände – förutom att vi hoppade över att rensa bort en gubbe med boll igen och vips var det 5-5 från ingenstans. 1,5 min kvar. Fullt ös för att göra mål och vi hade två halvchanser, innan vi åker på en till tvåa för felaktigt avstånd med 30 sek kvar. Vansinnigt onödigt. Det såg helt klart oroligt ut, men matchen slutade till slut ändå oavgjort, 5-5.
 
Resultatet kändes verkligen inget vidare, och vi borde nog ha vunnit. Men både kondisunderläget och motståndarnas målis är tyvärr också en del av spelet innebandy. Och vissa dagar sätter man inte alla chanser, och den här dagen var en sådan dag. Och trots att vi inte hade domarna med oss på slutet direkt, så hade vi de verkligen med oss i mittperioden så där kan vi inte heller skylla på något.
 
På minussidan idag måste man väl framför allt nämna vårt power play där vi behöver mer tålamod, vårt frökenaktiga attityd till motståndare som idag fick vända runt lite hur de ville framför vår kasse, och även vår tidshållning innan match där ingen i laget var på plats 45 minuter innan match. Hallå? På plussidan blir man däremot smått rörd till tårar över att vi inte surade mer än vi gjorde när vi hade så dåliga marginaler. Vi trummade verkligen bara på i vårt eget ”spel” och tänkte att det borde lossna snart, utan att gnälla alltför mycket. Och det lossnade ju faktiskt ett tag och kunde/borde gått vägen. En mycket trevlig inställning!
 
Jaja, ibland är det stolpe ut och ibland stolpe in. Nästa gång har turen kommit till stolpe in.
 
Mjau.
 
/ALi

På förhand en riktigt kul match. Älta hade precis som oss 16-1-1 i femman förra säsongen och matchen hade förutsättningar att bli jämn och svängig. Och precis så blev det också.

Vi verkar lite förvirrade innan matchstart 12.00 och är nog lite sömniga fortfarande. Kanske är inte tidiga matcher vår specialité tyvärr. Till en början gick det lite trögt och med folk lite snuviga och halvskadade hade vi redan från början lite onödigt konstiga halvbyten här och där som kunde blivit riskabelt och rörigt. En som var het var däremot Andreas som stänkte in en påse, och snart hade vi även gjort tvåan innan halva perioden var spelad. Sömnigheten avtog dock inte utan vi slappnade tyvärr av än mer och började tappa boll framför vår junis i målet, och kombinerat med ett riktigt dassigt passningsspel inleddes tjugo minuter som var rätt gräsliga. Efter att andra halvan av första var spelad hade vi släppt in fyra i baken och periodsignalen kändes som en tung gong-gong.

Vi lovade att skärpa till oss i periodpausen och matchen var egentligen rätt kul men med ett hårt arbetande Älta som tog alla andrabollar i alla fyra hörn och framför mål. Kunde vi bara börja inse att man kan trycka till lite mer i den här divisionen skulle vi kanske kunna vara med i matchen igen. Saker och ting blev lite bättre på den punkten, men Älta hade en rätt bra period och vi tacklade antingen för hårt eller inte alls och vi fick mängder av frilägen och frislag emot oss. Älta ledde såsmåningom med 6-2 i mitten av andra. Vi hade nu gjort 10 hyfsat dåliga minuter spelmässigt, 10 katastrofala och nu 10 som bara var dåliga. Allt kunde alltså bli bättre.

Andra halvan av matchen mattades några av Ältas hårt kämpande spelare en hel del, och våra backar hade börjat ta för sig bra mycket mer än innan anförda av Anders S som spelade som en brunstig Brunbjörn i mitten av april bitvis, och matchen vände till en del spelmässigt och en hel del målmässigt. Jonsson och Andreas, som var de enda som var ok första halvan av matchen, fick nu ännu mer gjort och framför allt Jonsson började ta mycket plats. Tja, det är väl inte så mycket att debattera förresten. Vi började kämpa lika hårt som de och drygt 20 minuter senare hade vi gjort 4 raka mål och kvitterat till 6-6. Som redan de gamla innebandyspelande grekerna i toga sa: “kämpar man inte så vinner man inte”. Vi vet alltså receptet nu till nästa match. Sluta sova och jobba hårt från början.

Hursomhelst blev slutet riktigt kul. Ältakillarna tacklade in folk i sekretariatet och över sargen, höfttacklade Nypan junior i ett försök att sjukskriva honom för veckor framöver, och vi svarade med några grova livtag framför kassen och rejält med adrenalin och positivt gnäll. Älta gjorde 7-6, med några minuter kvar, men vi kvitterade snyggt genom Matte efter 6 skott från 2 decimeters håll tills bollen och två försvarare till slut gick i mål. Vi hade ett par chanser att avgöra, men oavgjort var nog hyfsat rättvist.

En kul svängig match, med två bra målvakter, ett hemmalag som bytte skepnad rejält när vi insåg att det var dags att tända till, och ett dramatiskt slut. Andreas och Jonsson var riktigt bra idag i vårt lag. Resten tog sig, men borde kanske tagit en tretår till morgonkaffet så vi vaknat till lite tidigare. För övrigt var det också riktigt bra att vi lyckades köra såpass komplicerade bytesrutiner och ändå blev det inte alls rörigt i bytena pga det. Rutin lönar sig ibland.

Det är verkligen roligare i år hittills med två jämna och kul matcher. Och att ligga trea efter två matcher är verkligen inte fy skam.
/ALi

Förutsättningarna var dom bästa möjliga. Vi hade fortfarande inte tränat fem mot fem med två målvakter, ja de flesta av oss hade knappt tränat överhuvudtaget. Det hade motståndarna, och tydligen hade dom spelat minst tre träningsmatcher också. Nåväl, rutin slår klass. Eller nåt.

Jag tror ju ändå att starten var rätt viktig. Matte snurrar upp en något sömndrucken back på läktaren innan han rundar målvakten och rullar in 1-0 till blott 17 sekunder in i första perioden. Det blir svårt att hävda att forwardspar ”Jonsson – Eriksson” ska fortsätta vara första line efter den starten. Dessutom drar forward Eriksson på sig säsongens första utvisning redan i andra bytet. Klantigt. Men vi är bra i både boxplay och powerplay skulle det visa sig. Denna gång var vi så pass bra i boxplay så de två av dagens Andersar kunde kontra in tvåan. Sist på bollen var Nyberg elegant framspelad av Lindqvist. Spelmässigt var det dock jämnt. Hammarbyhöjden hade bollen och spelet oftare än oss men vi var vid flera tillfällen hårsmån ifrån att göra ytterligare mål i snabba omställningar. Dock är det inte helt orättvist när de både reducerar och kvitterar under första halvleks andra hälft. Vi är lite illa ute i försvarsspelet och börjar se fram mot pausvilan. Classe håller oss dock kvar i matchen och rätt som det är skakar Jonsson fram en utvisning för Hammarbyhöjden. 8 sekunders speltid senare stod det 3-2 till oss. Anders Nyberg fick fritt skottfält efter en genial passning från Jonsson. Pausledning med 3-2.

Andra perioden var den första ganska lik. De hade bollen och spelet och vi kontringarna och chanserna. Matte skjuter 4-2 innan Hammarbyhöjden gör misstaget att hamna i utvisningsbåset igen, denna gång efter en höfttackling på undertecknad. Lite svagare powerplay spel denna gång. Det tog hela 42 sekunder innan vi gjorde mål. Undertecknad fick helt fritt läge framför målvakten, missade, tog sin egen retur, missade igen, innan Matte kom till undsättning och visade hur man gjorde mål. Hammarbyhöjden prickskjuter 3-5 förbi Classe innan undertecknad fick revansch och lyckades pricka det öppna målet denna gång, smart framspelad av Lindqvist. Trots att motståndarna hade bollen mycket hade de svårt att få till klara chanser. De sköt rätt bra men fick ofta ta svåra lägen. De få öppna lägena de fick räddades av en utmärkt Classe i mål och starka backar, Norremo, David, Lindgren, Anders S och Rentsch, höll nästan alltid rent på returer och inspel. Trots det fick de in en reducering till 4-6 innan andra perioden var slut.

Tredje perioden. Frågan var väl nu om vi skulle orka, men faktum var att Hammarbyhöjden var minst lika trötta som vi. Vi rullade runt lite i sista perioden och vi lyckades också hålla undan målmässigt. Bröderna Nybreg, våra danska hjältar, spelade flipper mellan sig efter ett frislag innan Matte stänkte in vårt 7:e och sitt 4:e mål för dagen. Motståndarna kvitterar och trycker på för fler mål. Classe gör en räddning med hjälmen som är smått otrolig innan Jonsson smart nog lobbar in 8-5 förbi en stående motståndarmålvakt. Egentligen var det nog ett hårt skott som tog en konstig bana via en motståndarklubba. Annars var även deras målvakt duktig och gjorde många räddningar, en del riktigt bra. Sista målet i matchen kom efter ett snabbt frislag och gav Hammarbyhöjden en rätt meningslös reducering. Vi hade inga större problem att hålla undan till seger 8-6.

Ganska rättvist. Vi skapar klarare chanser men samtidigt var det en match som kunde gått åt båda hållen. Avgörande var som vanligt vår effektivitet framåt, powerplay och boxplay samt ett stabilt back och målvaktspel. Dom gick bort sig ett antal gånger under matchen, det gör inte vi. Lag som går bort sig mot oss blir ofta hårt straffade.

Nu gäller Älta på söndag. Återigen en ny bekantskap. Kul.

/ Coach BJE

… spelades mot Sätra, det enda lag som lyckats ta poäng mot oss i år. Tyvärr, skulle det visa sig, två gånger.

Första perioden är jämn med hyfsade målchanser åt båda håll. Två av seriens absolut bästa målvakter spikade dock igen vilket gav det ovanliga resultatet 0-0 efter första perioden. Chanser saknades inte, åt nåt håll. Dock tyckte vi nog i periodpaus att  vi hade en växel till att lägga i, även om spelet var fullt godkänt även i första.

I andra perioden la vi i andra växeln. Vi tar ledningen efter ett patenterat samarbete mellan bröderna Nyberg. Anders driver upp bollen och lägger ut den till Matte som direktnyper upp den i taket. Otagbart även för en storspelande Sätramålvakt. Sätra kvitterar omgående, något turligt även om målet var snyggt. Ett skott från sidan hamnar på klubban på en Sätra forward som otagbart styr in kvitteringen. Vi är dock bättre i andra och troligen borde vi avgjort matchen i denna period. Men målvakten gör några grymma parader på bra avslut från oss, samtidigt som Sätra hade nån i ribban och andra farligheter som Classe och backarna klarade av på ett bra sätt. Tyvärr slutar perioden 1-1, en period vi borde vunnit.

Tredje perioden var den andra lik. Vi är nog något bättre men Sätra är hela tiden farliga och kämpar och springer väldigt mycket och bra. Vi går ändå i från till 3-1 tack vare två nya mål av Matte Nyberg. I vissa byten snurrar vi friskt och skapar mängder av chanser, inte minst i Power Play, men målen vill inte komma. Antingen missar vi lägena eller så räddar målvakten. I andra änden av planen är det Classe som räddar oss några gånger. Sätra är hela tiden farliga med många skott och hårt jobb. Spelet står dock vi för men ändå får Sätra in en 2-3 reducering. Matchen är hela tiden jämn. Vi får ett gyllene läge att avgöra, denna gång i Box Play när Henke jobbar fram ett frilägen till Bengtsson, men åter igen står målvakten i vägen. Med tre minuter kvar av matchen kom den inte helt orättvisa kvitteringen. En boll som Anders L rensar, på Peter L klubba så de studsar rätt för en Sätra forward som stänker in 3-3 målet i taket. Där hade vi lite otur, men å andra sidan hade Sätra ofta bollen framför vårt mål och det kunde resulterat fler gånger också. Vi får ett sista läge i Power Play, spelar bra men får inte in bollen denna gång heller.

Vi hade ett något bättre spel men chanserna var jämnt fördelade. Det som möjligen var lite konstigt var att vi inte vann. När chanserna är jämnt fördelade så brukar vi ju vinna med en 3-4 mål, men inte denna gång.

Nåväl, serien vanns ändå och starka 49 poäng på 18 matcher får vi svårt att upprepa i division 4, men men…..

 / BJE

När vi gick in i säsongen trodde vi nog att vi skulle bli ett topplag. Värsta konkurrenter gissade vi att Skogås, Fullersta och Tungelsta skulle bli. Dessutom var det svårt att säga hur bra Sätra var, dom vann serien under storstilat säsongen innan. Att vi skulle spela tuffa matcher mot Mellansjö visste vi också, men åtminstonde jag trodde inte att dom skulle ha att göra med slutstriden i serien.

Med tanke på detta var spelschemat hyfsat tufft i början. Först Skogås och sen Mellansjö. Men redan där satte vi ner foten och gav en försmak om hur säsongen skulle arta sig. Första vinsten mot Skogås var mycket Anders Nybergs förtjänst. Vi vann med 6-4 och karln gjorde 4 mål och 2 ass, imponerande, men även det en fingervisning för resten av säsongen.

Efter de två inledande matcherna följde tre lite lättare matcher med större segersiffror. Vi gjorde på dessa tre matcher inte mindre än 38 mål och vi hade skaffat oss respekt. Vi ledde serien med 4 poäng och hade redan överlägsen målskillnad. Ni kanske vet att jag brukar säga att där man ligger i serien efter 4 omgångar, där i närheten brukar man sluta. I år visade det sig vara helt riktigt. Efter de fem första omgångarna har vi varit jagade och vi har varit en “skalp” som alla velat ta. Få har lyckats.

Match 6 och match 7 var tuffare motstånd igen. Mot Fullersta har vi uddamålsledning med 1 minut kvar av matchen, även om det till slut blir 8-5. Tungelsta borta var en match jag oroade mig för, vi brukar ha svårt där nere. Matchen började dock utmärkt med 3-0 ledning efter 5 minuter och efter det rullade det bara på. Vinst 8-3 trots en betydligt jämnare match.

Efter ytterligare en vinst, mot Haningepojkarna, var det dags för säsongens första nederlag. Vi spelade i och för sig hyfsat men hade inte marginalerna med oss. Sätra ville mycket, sprang väldigt mycket och hade den där lilla turen man behöver för att slå oss. Jag tycker också att Sätra är det bästa lag vi mött i år, precis före Skogås. Efter denna match har ju Sätra klättrat kraftigt i tabellen och kanske lyckas dom sno andraplatsen, men knappast. Även denna match var jämnare än siffrorna.

Efter halva serien ledde vi med 5 poäng men vi skulle spela en match till innan juluppehållet, kanske den viktigaste. Så här långt in i serien var vi fortfarande säkra på att Skogås var det största hotet, så bortamatchen mot just dom kändes väldigt viktig. Tyvärr var jag inte med den matchen själv men jag har hört talas om vår TV puckshög framför en halvfull, knäpptyst läktare när Matte slog in 6-5 målet 12 sekunder före slutsignalen. Kanske knäckte vi Skogås med den insatsen för efter det har dom gått rikigt dåligt och ligger inte bättre än 5:a just nu.

 Istället var det Mellansjö som överraskande fick tag i andra platsen över juluppehållet. Just Mellansjö stod för vårsäsongens första motstånd. Matchen var i och för sig hyfsat jämn men jag har inte varit orolig i någon match mot Mellansjö. Dom spelar tufft, ofta fult, och defensiv och tråkig innebandy som vi ibland kan ha svårt för, men i årets två matcher har vi varit ganska markant  bättre tycker jag. Denna gång stannade vinsten vid 8-5 (11-5 i första mötet) men vi ledde från start till mål och hade matchen under kontroll.

Sen den matchen har vi lett serien med minst 6 poäng och vi har nog känt oss som mer eller mindre klara seriesegrare sen dess. Trots det ska ju liksom jobbet göras. Både Skärholmen, Draupner och Kvarnbergsplan bjöd hyfsat motstånd men inget av dom lyckades ta poäng av oss. När vi skulle möte Fullersta för andra gången kände vi att vi hade råd med en förlust. Kanske var det därför vi bjöd på säsongens kanske bästa period och körde över dom med 4-0 i första. Efter det var matchen jämn men vår ledning räckte in till slutet, 8-5 vinst.

Den avgörande matchen blev det andra mötet mot Tungelsta. Vi hade skador och bortresta och fick skador under matchen och låg under med 2-0 efter 10 minuter, men ingenting stoppar IK Tomtberga denna säsong. Vi vänder och vinner med 6-5, återigen efter ett avgörande mål av Matte Nyberg, och skaffar oss därmed ett ointagligt poängförsprång till Mellansjö, som alltjämnt ligger två i tabellen. Nu, med två matcher kvar, leder vi serien med 10 poäng efter 15 vinster och 1 förlust. Trots det hoppas vi att vi avslutar serien snyggt med två till vinster, framför allt ska det bli kul att försöka ta Sätras skalp, dom ska ju inte få snuva oss två gånger i rad.

Det är ju lätt att förstå att Bröderna Nybergs 58 mål har hjälpt oss vinna serien. Dom har varit helt grymma och ibland nästan ensamma avgjort matcher. MEN, inte ens dom skulle vunnit serien ensamma. Vi har under året haft en enastående förmåga att vinna jämna matcher, och det gör man med hjälp av en stor och bred trupp där alla bidrar. Glöm inte Kents viktiga mål i första matchen mot Mellansjö, eller Löfgrens framträdande roller i båda matcherna mot Skogås, Robbans insats i senaste matchen eller Cegrells två mål + två ass i första mötet med Fullersta. Dessutom har vi släppt in nästminst mål i serien, något som backar och Classe / Lelle  får ta åt sig äran för till stor del.

Andra viktiga ingridienser har varit Power Play spel, Perres 13 backmål, Jonas godishjärtan, Jonssons coachning borta mot Skogås, våra nyförvärv Peter Bengtsson och Tomas Jansson, men kanske framför allt de spelare som ALLTID gör sitt bästa men sällan får de stora rubrikerna. Spelare som Henke, Tobbe, Anders S, Anders L, Tomas N, Håkan Peter L, Tony mm.

Nej, detta har verkligen varit en lagseger och jag hoppas att ALLA känner sig delaktiga.

Stort GRATTIS  och LYCKA TILL i 4:an till oss!!

 / Coach BJE

Innan match

This was the day. Efter 14 vinster på 15 matcher hade vi nu chansen att spela hem seriesegern. Vi visste i och för sig att det skulle komma fler chanser om vi missade denna gång men vi trodde nog att detta var vår bästa chans. Uppladdningen var som vanligt inte den bästa.
Sportlov är lika med ont om folk. Håkan, Lövet, Classe var inte i stan. Thomas Jansson och Anders Nyberg skadade, Anders Svensson sjuk och Norremo indisponibel. Bredden på denna trupp är dock bra och in i spel kom istället Jonsson och Robban som inte direkt rosat marknaden med träningsnärvaro mot slutet. Det fanns ändå orosmoln inför matchen, framför allt på centerpositionen då en del av oss var halvskadade / halvsjuka eller bara dåligt tränade.

1:a perioden

Inte blev det bättre av 2-0 i baken efter 8 minuter. Tungelsta började i ett grymt tempo, precis som om dom visste att det var det vi INTE ville ha idag. Dessutom spelade dom bra och det var inte orättvist att vi låg under. Vi skulle dock komma in i matchen och den som tog in oss i den var Peter Lindgren. En snygg raid på kanten som avslutades med en riktig pärla i bortre fick upp våra miner och hakor. I bytet efter så lyckades vi kvittera. Den matchrostige Jonsson fick ett öppet mål efter en genial bakomryggenpassning av Henke och vips var matchen jämn. Ytterligare tre minuter senare fick vi chansen att visa upp en av anledningarna till varför vi leder serien, Tungelsta åkte nämligen på en utvisning. Det ser inte alltid snyggt ut när vi spelar Power Play men vi är effektiva och har gjort väldigt mycket mål under året i den spelformen. Denna gången var det en patenterad passning bakifrån mål från undertecknad till Perre som direktskjöt in 3-2 målet. Perres 13:de mål under året, imponerande av en back. Att vi går till periodvila med ett måls överläge var det nog inte så många som trodde när vi släppte in 0-2 men vi är starka och effektiva när chanserna kommer.

2:a perioden

Matchen är jämn. Det var länge sen vi mötte ett lag som sprang så mycket och ändå lyckades hålla ihop spelet. Faktiskt imponerande med tanke på att Tungelstas säsong är över i praktiken. Men så länge vi leder vill alla slå oss, och dom kände nog vittring matchen igenom. Vi spelare helt okej utan att nå de riktiga topparna. Matchen är jämn utan att ha klara chanser. Tungelsta kommer kvittera vår ledning två gånger under denna period, först till 3-3 och så småningom till 4-4. Däremellan hade vi också gjort två mål! (bara ett som räknades dock) Vi fick ett frislag från kanten som Anders Li snabbt slår iväg till Peter Li som skjuter ett hårt skott och gör sitt andra mål för dagen. Trodde vi. Tydligen hade vi lagt frislaget från fel ställe och fick slå om det. Okej sa Anders Lindqvist, la upp bollen på rätt ställe, passade Peter igen som denna gång skjöt ett löst skott som ställde målvakten. Imponerande försvarsspel av Tungelsta. Nåväl, det andra målet räknades och därmed hade Peter Lindgren fördubblat matchens målskörd och i och med dom två målen även fördubblat säsongen målskörd. 4-4 efter två perioder.

3:e perioden

Fler problem. Vet inte riktigt vad Lindqvist gjorde i pausen men han kom aldrig till spel i tredje perioden. Troligen en bristning i baklåret. Vi fick gå ner på tre backar och en matchotränad Robban och en halvsjuk Tony fick dela på den ena centerpositionen medan undertecknads lår höll hela matchen denna gång. Matchen var fortsattt jämn även om tempot sjönk något. Det var nog lite tur för oss det, själv  gick jag i alla fall på knäna i slutet av andra. Men å andra sidan hade vi ett bra läge att vinna serien nu och det gav nya krafter. Det läget försämrades dock när Tungelsta tog ledningen med 5-4. Sen hade vi tur med ett domslut. Dom gör faktiskt 6-4 genom ett långskott. Skotten styrs dock på vägen av ett bröst tillhörandes Tungelstas nummer 21. I och för sig helt omedvetet men eftersom han gör en klar rörelse med bröstet så domaren underkänner målet. Enligt reglerna riktigt men vi var nog många som inte skulle klagat om domaren godkänt målet istället. Hur som helst, nästa bedömning domarna gör är solklar men också den blir matchavgörande. Tungelsta åker nämligen på en utvisning efter att ha försökt slå sönder Perres klubba. Denna gång styrdes spelet från andra sidan, dvs uppifrån halva plan, men med samma resultat. Denna gång tog det 37 sekunder innan Matte, vackert frispelad av Jonsson, stänkte in kvitteringen i krysset. 5-5 och cirka 5 minuter kvar av matchen. Ett mål till måste in innan skumpan kan öppnas. Matchhjälten är inte helt ovan. Målvakterna är bra under matchen, både Tungelstas och Lelle. Lelle har några riktigt bra, ibland tror man att bollen är i mål bakom honom när han vänder / lägger sig och får bort bollen från den farliga zonen på nåt konstigt sätt. Tungelstas målvakt är också bra, själv minns jag en “tokräddning” på undertecknads friläge i första perioden, en backhand i bortre. Det visade sig att han ändå skulle göra ett misstag i matchen. 4 minuter innan slutet skjuter Perre ett av många skott. Målvakten räddar men ser inte var han släpper returen. Han letar frenetiskt snett framför sig när bollen i själva verket ligger helt still bakom honom, cirka 30 cm från mållinjen. Det är dumt att låta en boll ligga där när Matte Nyberg är i närheten. Trots två motståndare hängandes över axlarna så får urstarke Matte fram klubban och skickar in den avgörande bollen. 6-5, 16:00 in i tredje perioden, seriesegern är nära. De sista fyra minuterna spelas av relativt lätt. Vi blir delvis hjälpta av ytterligare ett Power Play. Inget mål denna gång men vi fick hålla bollen i laget under två minuter och blev på detta sätt aldrig speciellt tillbakapressade. Det var först sista 45 sekundrarna som dom fick lite press på oss, med hjälp av 6 utespelare, men starkt försvarsspel och inte minst målvaktsspel fredade vår kasse även under de sista skälvande sekunderna av matchen. Slutresultat  6-5. Tungelsta verkade ändå ganska nöjda och glada efter matchen även om dom inte riktigt var lika glada som oss.

Att vi vinner denna match visar på varför vi vinner serien. 6-7 man är bortresta eller sjuka. Anders Nyberg lämnar återbud matchdagens morgon. Vi får spelare skadade under matchen på en position som var extra känslig för dagen. Vi ligger under med 2-0 efter en risig start och inte minst möter vi ett heltaggat och bra kämpande Tungelsta, och ÄNDÅ lyckas vi vända och vinna.

Peter Lindgren var utan tvivel matchens spelare. Inte bara för sina två mål utan också för ett utmärkt försvarsspel. Plus också till Robban som, otränad, blir inkallad till match tre timmar innan tekning och trots det kommer in och spelar riktigt bra. Även Lelle får plus för lungt och stabilt spel, trots att det då och då blåste snålt runt hans målbur.

Fler inlägg kommer om säsongen i stort såsmåningom.

Tills vidare kan vi väl bara konstatera att bästa laget vann serien, det borde vara ganska svårt att inte hålla med, även om Draupner givetvis kommer slå oss 8 gånger av 10.

/ Captain BJE